• Ligasponsorer

Tisdag Tis 21 Maj Maj
Torsdag Tor 23 Maj Maj
Torsdag Tor 30 Maj Maj
Tisdag Tis 4 Juni Jun
Tisdag Tis 18 Juni Jun
Tisdag Tis 25 Juni Jun
Tisdag Tis 2 Juli Jul
Tisdag Tis 9 Juli Jul
Tisdag Tis 16 Juli Jul
Torsdag Tor 1 Augusti Aug
Tisdag Tis 6 Augusti Aug
Tisdag Tis 13 Augusti Aug
Tisdag Tis 20 Augusti Aug
Onsdag Ons 21 Augusti Aug

”Speedway har varit hela mitt liv men till slut sa kroppen stopp”.

1 oktober 2019 14:48

Vi från Rospiggarna Speedway vill återigen tacka vår lagkapten för allt du har gjort för klubben.

Tack för alla oförglömliga minnen du gett oss både på och utanför banan.

Och tack för din storslagna paråkning och bedrift att alltid hjälpa dina lagkamrater, både på banan och i depån.

Du kommer att förbli en av Speedway-sportens största ikoner och förebilder!

Vi önskar Andreas Jonsson all lycka till med det som nu väntar framöver.


Till slut sa kroppen ifrån. Andreas Jonssons framgångsrika speedwaykarriär är över – och det har fortfarande inte riktigt sjunkit in för honom. ”Den konstigaste känslan blir nog i vår, när alla andra ska dra igång”, säger Jonsson i en intervju om skadorna, beslutet att sluta och vad sporten har betytt för honom.

Säsongen är över och Smederna stod som mästare för tredje året i rad. En annan stor nyhet under året var att Andreas Jonsson väljer att lägga av. 38-åringen offentliggjorde sitt beslut i slutet av augusti, men att det definitivt är slut har fortfarande inte riktigt sjunkit in för honom.

– Inte riktigt. Det är konstigt. Nu är säsongen slut och då är det slut, även om man kör eller inte ska köra. Den konstigaste känslan blir nog i vår, när alla andra ska dra igång. Då kommer det nog att kännas lite skumt, säger Jonsson.

Den största anledningen till att Jonsson väljer att sluta är skador och han håller just nu på att lägga upp ett träningsprogram för att inte få problem med kroppen senare i livet.

– I somras var det riktigt tufft. Man känner sig inte som en idrottsman, utan mer som ett vrak. Man känner sig inte uppumpad och i bra form, utan det var ont där och trött där. Det är inte så man vill att det ska vara, säger han.

Är du orolig att du kommer att ha problem längre fram i livet?

– Jag tror det går rätt bra. Så länge jag kör rehabträning och bygger upp muskler hoppas jag att det kommer att gå bra. Men jag vet inte. Ju äldre du blir desto tuffare blir det med skador. Mycket av det jag gjort blir aldrig bra. Det läker, men det blir inte som det var innan, säger han.

Hur mår kroppen nu?

– Det är bättre nu. När du sitter och studsar på cykeln gör det att du får mer ont. Nu när jag inte har kört känns det rätt bra, men långt ifrån hundra. Jag behöver lägga tid på det där känner jag, säger Jonsson.

Även om kroppen gjorde det rätt tydligt för Jonsson att det skulle bli svårt att fortsätta karriären var det ett beslut som var svårt att ta.

– Det var några veckor innan säsongs slut som jag bestämde mig. Det var inte så att jag bestämde mig mitt under sommaren. Jag kände att det lutade åt det, i och med åldern och skadorna. Vägen tillbaka hade varit väldigt lång, säger Jonsson.

Kan du minnas tidpunkten när du tog beslutet?

– Ja, det kan jag göra, men även om jag kände att jag bör lägga av var det ändå ett velande. Fram till att jag gick ut med det offentligt fanns det ändå en chans att backa tillbaka. Det har varit många om och men kan jag säga, säger Jonsson.

38-åringen kan se tillbaka på en väldigt framgångsrik karriär. Han har blivit individuell svensk mästare sju gånger, fem gånger har han vunnit SM-guld i lag, tre gånger har han tagit VM-guld med det svenska landslaget, han har ett individuellt VM-silver och nio GP-segrar, men att ranka framgångarna är svårt.

– Många olika vinster betyder olika under olika delar av karriären. Just första SM-guldet med Rospiggarna 1997 var speciellt, men jag har svårt att säga det här betyder mest, säger han och fortsätter:

– Jag har mina pokaler i garaget. Den största bucklan är från den hundrade GP-tävlingen, 2007. Många tror att det är den största. Visst, den betyder mycket, men jag kan känna att RM-tävlingen jag tog på 80 kubik 1985 känns lika bra, säger Jonsson.

Vad har du fått för reaktioner på ditt beslut att sluta?

– Det har varit bra. Många tycker att det är tråkigt. Många undrar hur det ska gå för svensk speedway och Rospiggarna. Jag känner inte riktigt så. Jag måste släppa fram de yngre. Jag vill inte bli den som hänger sig kvar med näbbar och klor, säger han.

Går det att sätta ord på vad speedwayen har betytt för dig?

– Otroligt mycket. Det har varit hela mitt liv. Från första gången jag provade har jag älskat sporten. Det kanske finns sporter som är mindre riskfyllda, men jag har älskat att köra och det gör jag fortfarande. Därför har jag behållit några cyklar också, för att kunna åka själv framöver, säger han.

Men huruvida det blir en framtid inom speedwayen är oklart.

– Kärleken till speedway är just att sitta på cykeln. Många andra grejer, framförallt resor, har varit påfrestande på slutet. Jag tänker inte säga att jag inte kommer att involvera mig i speedwayen, för det gör jag säkert på något sätt, men jag vet inte vad det blir. Om det bara blir som en supporter, eller vad det blir, säger Jonsson.

(https://www.elitspeedway.com/artikel/zga8ak17i-21mi1/andreas-jonsson-speedway-har-varit-hela-mitt-liv?fbclid=IwAR3itwd42AxRsJPS4Ttfk_4G28JohZifVK80EKiHjFnG5_v1cJYmpoIst9k)