Förarintervju med Daniel Henderson!
Daniel Henderson har under sina år på motorcykeln gjort avtryck i både Speedway samt Isracing.
” - Att jag började köra Speedway var ganska självklart då både min morfar och morbror samt min bror har kört. Att jag ville gå i deras fotspår var för mig glasklart.”
Vad är Speedway för dig?
” - Speedway är en intensiv arenasport där man kör i 120 km/h bara några meter ifrån publiken. Speedwaysporten konkurrerar även publikmässigt med de större sporterna Hockey & Fotboll vilket är ganska unikt. Att som förare få uppleva den fart och spänningen önskar man att fler borde få kännas vid.”
Daniel Henderson startade sin Speedwaykarriär i Gamarna för att sedan forsätta i Smederna. Daniel körde även SM 2018 & 2019 men för honom är det en annan tävling som han minns lite extra.
” - Mitt bästa speedwayminne är från året efter Smederna gick i Konkurs. Speedwayen var körd i botten i Eskilstuna och man fick börja om i Division 1. 7st grabbar, alla hemmahörande i Eskilstuna, vann Division 1-serien med ca 2 000 personer på läktaren under sista tävlingen och det visade vilket härligt gäng förare vi var som lyckades locka så mycket publik till en Division 1-match!”
Vad har varit det tuffaste under din karriär?
” - Det tuffaste jag varit med om var när min morbror förolyckades i en tävling mellan Vargarna – Valsarna i Norrköping 2007. Trots händelsen så har det aldrig funnits en tanke på att sluta, snarare är det alltid en motivation att vilja göra honom stolt!”
Vad innebär framgång för dig och hur vet du att du är framgångsrik?
” - Framgång för mig är när man byggt upp ett starkt varumärke med ett bra företagsnätverk samtidigt som man kan leva på den sporten man älskar. Jag är inte där ännu men jag ska dit!
Under en fyra-års period satsade Daniel även hårt på Isracing där han bland annat körde VM-Serien i två år och blev som bäst 10:a. Han lyckades också köra till sig ett SM-silver samt två SM-brons och förra året slutade han på en tredjeplats i Nordiska Mästerskapet.
” – Min karriär inom Isracing var kort och intensiv men absolut inget som jag ångrar. Men frågan är: -Är karriären verkligen slut? När min son blir tonåring kanske det är dags att ta upp den igen. Han är bara 10-månader gammal just nu så det är visserligen ett tag kvar. Jag räknar med att åka till andra sidan Ural-Bergen i Ryssland på träningsläger tillsammans med honom och min lagledare och nära vän Peter Jansson när tiden är inne.
Jag har många fina minnen från min karriär som Isracingförare som till exempel när bussen inte ville starta efter en kafferast någonstans mellan Moskva och St:Petersburg mitt i natten. Tillslut fick vi hjälp av en rysk lastbilschaufför att knuffa igång bilen. Att senare förklara för tullen med K-pistar hängandes runt halsen att vi inte kunde stänga av bilen var inte lätt. Men hem kom vi!
Min andraplats i SM på Studenternas är också ett minne jag minns väl. Tävlingen tog cirka fem timmar att genomföra. Det var många krascher med hungriga juniorer, jag en av dom. Men några vurpor senare och ett jädra meckande för att få ihop hojarna stod jag senare som 2:a i finalen.”
Hur var säsongen 2019 för dig?
” – Fjolårets säsong var faktiskt en av mina bästa säsonger. Man drömmer hela tiden om det där stora genombrottet men jag har insett att det kanske inte kommer utan utvecklas istället hela tiden och tar kliv upp på utvecklingstrappan för varje år som går.”
I år gör Daniel Henderson comeback i Rospiggarna. Sist vi såg honom i Rospiggsoverallen var under fjolårets Elitseriesäsong i Isracing men han representerade även Rospiggarna i Speedway under Allsvenskan 2013.
” - Det blev inte så många framträdande under Allsvenskan 2013 då jag kom in sent i truppen. Nu är det annorlunda med andra förutsättningar och känslan inför 2020 är väldigt bra! Det känns även bra att ha med brorsan Robert Henderson på tåget i Rospiggarna. Han är en av få som kan ge mig 110% feedback, bra som dålig. Med Peter o Robert vid rodret känner jag ett jättestort förtroende och tror stenhårt på Rospiggarna 2020.
Jag har känt Peter i väldigt många år nu men har aldrig haft honom som lagledare tidigare. Nu kom chansen och förutsättningarna ser riktigt bra ut. Jag har alltid blivit väl bemött i Rospiggarna av alla funktionärer och trivts väldigt bra i Hallstavik. Jag kunde helt enkelt inte hitta någon anledning till att inte åka för Rospiggarna när chansen dök upp.
Under vintern håller jag igång hårt med mycket träning, ungefär 5-6 pass i veckan, samtidigt som jag jobbar som arbetsledare på ett ställningsföretag i Eskilstuna och den lilla tid som finns kvar umgås jag med min sambo och 10-månader gamla son Charlie.
Jag som person är väldigt lugn men när det väl gäller är jag het och min vilja att vinna är stark. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag har sysslat med lagsport i hela mitt liv så jag sätter alltid laget före jaget. Kan jag göra något som gynnar laget gör jag det!”
Hur ser en matchdag ut för dig?
” - En matchdag kan se lite olika ut beroende på vart tävlingen körs men oftast åker jag till jobbet vid klockan 07:00 för att se till så allting funkar där. Senare tar jag en sväng ner till garaget och gör de sista finjusteringarna på hojarna för att sen möta upp min mekaniker Pege för att ta en lunch på något bra lunchhak i stan, sen är det dags att dra iväg mot exempelvis Hallstavik. Inte så direkt händelserik förmiddag men jag vill ha det så enkelt som möjligt.”
Vad är målet med säsongen 2020?
” - Mina mål är bland annat att etablera mig som en elitserieförare. Jag har stått och knackat på dörren i några år nu. Nu är det dags att ta klivet in i finrummet! Jag jobbar även hårt på att förbättra min plats i det individuella SM:et. Publiken kan förvänta sig en kille som går in stenhårt för sin uppgift. Jag kommer inte vika en tum och jag hoppas att jag kommer bjuda publiken på en hel del spännande heat! Det känns otroligt bra att få hänga på sig rospiggsvästen i vår.”
Slutligen, vad vill du uppnå innan du känner att du kan lägga släpskon på hyllan?
” - Innan jag slutar köra Speedway vill jag känna att jag gjort allt i min makt för att bli så bra som möjligt. Jag ska inte sitta om 20 år och tänka: -Tänk om jag hade gjort si eller så istället. Då kanske jag hade lyckats. Dom tankarna ska inte få finnas utan jag ska kunna känna att jag har gjort allt jag kunnat.
Drömmen att åka GP-serien har funnits sedan jag var liten och det är klart att den drömmen fortfarande lever kvar!”