På årsmötet i mitten av mars togs Rospiggarnas styrelse fram. Ny ordförande för klubben blev tidigare speedway- och isracingföraren Jonas Andersson. Lär känna honom genom vår längre intervju.
Uppvuxen i Östhammar och boende i Gimo har Rospiggarna alltid funnits nära till hands för Jonas Andersson. Hans karriär som aktiv förare sträcker sig från strax innan millenniumskiftet och in till slutet av 10-talet.
– Första gången jag provade på att köra speedway var jag sju år gammal. Min farfar och pappa gick alltid på Rospiggarnas hemmamatcher. I sladdpausen körde knattarna uppvisning vilket väckte ett intresse i mig. Vi tog kontakt med Mikael Messing som fick mig att börja köra, säger Jonas Andersson.
Han fortsätter:
– I början nötte vi på mycket under helgerna. När jag var tio år tog jag licens som ungdomsförare. Jag kan se tillbaka på en rätt bra karriär som ungdom där jag bland annat körde VM i Danmark och Kumla. Jag körde också som en del av svenska landslaget. Man ska veta att på den tiden var återväxten bra och vi fick kämpa för att nå dit.
I början 2000-talet togs idén fram att starta ett speedwaygymnasium i Hultsfred i samarbete mellan deras kommun och Dackarna. Med hjälp av speedwayprofilerna Daniel Nelson och Anders Kling samt dåvarande rektorn Fredrik Björkman kunde dörrarna slås upp för första gången inför höstterminen 2006. En av deras förstaårselever var vår nuvarande ordförande.
– Samtidigt som jag tog klivet upp på 500cc hörde Daniel Nelson av sig till mig. Jag flyttade dit och gick det gymnasiet. Direkt efter studenten åkte jag, Peter Jansson och Andreas Westlund till Newport för att köra Welsh Open. Där var det snubblande nära att jag tog mig till final men jag blev utesluten i sista heatet i grundtävlingen.
– Direkt efter den insatsen fick jag kontrakt med Newport Wasps. Jag lämnade kvar cyklarna för att helgen efter flyga tillbaka till Skottland. Jag hade aldrig suttit på ett flyg innan den helgen då vi inte hade råd med utlandssemester. Men 19 år gammal sitter jag på ett flygplan för första gången på väg till Skottland.
Jonas minns tillbaka på en annan anekdot:
– Ungefär vid samma tidpunkt skrev jag kontrakt med Bydgoszcz i högstaligan. Deras tanke var att Emil Sayfutdinov skulle gå in som polsk junior medan jag skulle ta platsen som utländsk U24-förare. Men Emil fick aldrig licens för det och då var det svårt för mig att ta platsen före honom.
– Senare på vintern ordnade Peter Jansson ett vinterjobb till mig så då valde jag att sluta. Jag hade för lite sponsorer vilket gjorde att det inte gick runt ekonomiskt. Ett rätt vanligt problem inom vår sport, tyvärr.
Trots att Jonas valde att sluta med speedwayen lade han inte släpskon helt på hyllan. Några år senare testade han köra långbana på inrådan av Rospiggarnas nuvarande lagledare. Efter en olycka i Tyskland där han bröt både rygg och nacke gick fokuset istället till isracing. Det körde han i tre år och nådde bland annat EM.
– Jag körde ett par år under 10-talet men slutade när vi fick vår son 2019. Det är nog inom isracingen jag har förankrat mig mest. Efter jag valde att lägga släpskon på hyllan har jag hållit upp från motorsporten. När man varit borta ett par år tror man inte någon känner igen en längre men det fick jag motbevisat rätt snabbt när jag blev ordförande.
I höstas berättade Per Nohr att han skulle lämna sin position som ordförande. Under årets årsmöte som hölls tisdagen 19 mars föreslog klubben att Jonas skulle bli hans efterträdare. Ett förlag som röstades igenom.
– Jag känner mig otroligt hedrad över att jag fick frågan. I och med att jag är rospigg ända in i benmärgen fick klubbhjärtat mig att tackade ja. Sen har jag haft ledande positioner och eget företag inom yrkeslivet. Därför tror jag att jag besitter kunskaperna om hur det är att driva ett företag.
– Det viktigaste är att vi gör det här tillsammans. Under matcherna är vi runt 130 personer som jobbar ideellt och det är inget vi ska ta för givet. Det finns ett enormt hjärta för föreningen i hela Roslagen. Både bland våra samarbetspartner, ideella krafter och supportrar. Utan alla dessa viktiga delar kan vi lika väl lägga ner.
Vad är din vision med Rospiggarna?
– Först och främst ska föreningen bli vinstdrivande. Sen kommer vi behöva förändra arrangemanget kring sporten för att skapa ett mervärde. Mitt motto är att barnen inte ska rycka i byxbenen på föräldrarna och vilja åka hem utan de ska rycka i deras byxben för att vilja gå på speedway. Det ska vara stämningen, det ska finnas det gemytliga i grässlänten för vår trogna publik men också det roliga för barnfamiljerna. Kort och gott ska det finnas något för alla.
– Det är lätt att fatta beslut med hjärta i föreningar där alla jobbar ideellt. Jag kommer fatta beslut som får oss att kunna fortsätta med verksamheten på ett sunt sätt. Vi måste ha en baktanke med allt vi gör. När vi slår upp grindarna på tisdag vill vi att publiken blir positivt överraskade, avslutar Jonas Andersson.
Foto: Roffe Lundstedt